Postadress
Åsögatan 200 A
116 32 Stockholm
Sverige

Arbetslokal
Alsnögatan 3
Stockholm

Namn *
Namn
           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

pic2.png

Mörkrets makt – Konstnärlig ingång

konstnärlig ingång

 

 
Fotograf: Sören Vilks
 


konstnärlig ingång – MICHAELA OM ARBETET

Tolstoj sa: Då jag skriver en roman ”målar” jag så att säga med pensel. Jag kan förändra, lägga till färg, överdriva. Men ett drama är så olika. Det är en bildhuggares verk. Inga halvtoner. Allt måste vara skarphugget och i stark relief. 

Intresset för Ryssland har alltid funnits, min farmor levde i tsarens Ryssland och flydde med sin familj revolutionen. Hon refererade ofta till Leo Tolstoj. Därför har det varit fantastiskt att få möjligheten att arbeta med en av hans bästa pjäser Mörkrets makt, och en spännande och komplex resa att ta sig in i Tolstojs tankevärld och förstå ur vilken kontext han då skrev pjäsen.

Någonstans läste jag att när han skrev Mörkrets Makt ville han nå ut till folket, han var trött på det inskränkta borgerliga dramat. Först hyllades pjäsen av Tsaren men sedan ändrade han inställning och han fördömde den, och dramat förbjöds att spela under 9 år. Pjäsen utspelas i liten fattig bondby i Ryssland.

Det är en smärtsam, drastisk och grym tragedi om ondskans makt, som synliggör de mekanismer som kan driva människor djupt ner i en destruktiv spiral, där fattigdom, förtryck och en känsla av maktlöshet inför en social struktur driver dem till grymma handlingar. Den yttre maktstrukturen är Tsarens Ryssland och arvet av den livegna bonden. I Ryssland hade bonden ett långt arv av utanförskap.

När jag arbetade med pjäsen väckte den också frågor kring vår egen samtid och Ryssland idag och med det historiska perspektivet som finns implicit, från tsarens Ryssland till dagens Ryssland och med vetskapen om det som skett politiskt och socialt i detta gigantiska land där emellan; det visar på att det finns ett inbyggt komplext förhållande till makten som fortfarande är starkt rotat i den ryska folksjälen.

I pjäsen skildras människor som mist känslan av att en människas liv har ett värde och förlorat sig själv i en helveteslik tillvaro. I ett utsatt maktspel om pengar ställs herren i huset - drängen – kvinnorna – passionen – svartsjukan - guds makt – moralen, mot varandra. Det handlar om att försöka ”överleva” och att ha en plattform (hus), en jordplätt att existera utifrån och att försöka klättra en liten bit högre i värdighet, men de faller bara djupare ner i mörkrets makt.

Pjäsen utspelas i hemmets sfär, där de känslomässiga banden har malts ned av en sträng patriarkal struktur, kvinnan är på botten och betraktad som ett obildat vilddjur. Hennes primära drivkraft är desperation. Jag har i arbetet med föreställningen fokuserat på kvinnorna för att förstå deras bevekelsegrunder för att agera på det sätt de gör. Man bör komma ihåg att en bondkvinna på denna tid inte mer värd en ett kreatur och dessutom förknippad med synd. Många av de kvinnorna som idag hamnar i trafficking kan vara kvinnor ur samma sociala skikt.

Intressant är att Leo Tolstoj baserade Mörkrets Makt på ett sant rättsfall, där en bonde på ett bröllop erkände mordet på sitt barn och förbindelsen med sin styvdotter. Denna dokumentera aspekt av pjäsen känns väldigt modern och lyfter fram dramat ytterligare i ett annat ljus, det kommer närmare vår verklighet och vårt förhållande till våldsbrott.
Tillsammans med Lucas Svensson har jag bearbetat texten för att koncentrera och tydliggöra dramats kärna och förstärka beröringspunkter med vår egen tid. 

En viktig del för mig och scenografen Karin Lind var att åka till Ryssland och resa till Leo Tolstojs hemtrakter, bl.a. Jasna Polyana där han tillbringade en stor del av sitt liv och där han skrev Mörkrets Makt, och att komma ut på landsbygden och möta människor i Tula och se hur de idag lever idag var en oerhört stark och inspirerande upplevelse som lämnat spår i uppsättningen och scenografin. 

Att komma till Tula var som att resa tillbaka på 40-talet, vi fick hör att pjäsen fortfarande spelades där, man läser den i skolan. De människor vi träffade, det hade precis fått vatten men inte el, det var en sådan kontrast mellan djup och enkelhet. Det levde enkelt men kunde när som helst hamna i ett samtal om Tolstoj och Dostojevskij.

Daghem, skolor, den sociala infrastrukturen, allt var i förfallet. Väldigt många människor var arbetslösa i dessa byar. Husen bombades igen om nätterna eftersom det var en sådan hög brottslighet. Kyrkorna var nedplockade, allt av värde hade förts bort. Men vart vi en kom så blev vi inbjudna, alla ville prata med oss och var nyfikna på vad vi gjorde där. En chaufför vi träffade tog med oss till ett hus där Tolstoj skulle ha fötts enligt uppgift.

Dörren stod på glänt, vi gick in och upptäckte en skola med trettio elever. En skola för fattiga barn från trakten. Det var väldigt stolta över det Tolstojmuseum som det hade ordnat i ett klassrum. Snaggade små pojkar drog med oss från rum till rum men där fanns inga flickor överhuvudtaget. Det gav oss en känsla av att det inte fanns mycket framtid för flickor, deras enda chans är att på något sätt ta sig härifrån.

/Michaela Granit